eelinsjobergs

Ända sedan det hände har jag sökt bekräftelse på att det som tidigare var inte var någon lögn. Att allt var som förut men ändå inte. Jag hade accepterat omständigheterna så det ända jag väntade på var ett svar. Det spelade ingen roll hur många frågor jag ställde eller vem jag än fråga för jag fick aldrig min bekräftelse.

Bekräftelsen jag sökte kom inte ur rätt persons mun men igår var första gången på två, nästan 7 månader, som jag fick bekräftelse på att livet inte var skit. Att allt som hänt varit äkta även fast det sluta som det gjorde. Det handlar egentligen inte om vems sida folk står på men jag vill att någon äkta människa i den här världen förstår det här. Jag vet egentligen att du också förstår men att du bluffar för att få leva ett fritt liv.

Jag har fått orden mot mig som "släpp det", "det kommer aldrig vara som förr", "sluta tänk på det", "hur lång tid ska det ta för dig att komma över det?". Då handlar alla mina mot frågor om bekräftelse. När ska jag få bekräftelsen på att jag inte har fel, för jag vet 100% säkert att jag inte har fel. Jag är ingen särskilt envis person men vet jag någonting så blir jag väldigt ledsen om folk viftar bort min röst. Det är inte konstig att jag inte kan släppa det, det är inte konstigt att jag inte kan sluta tänka på det och det är inte ett dugg konstigt att jag inte kan komma över det. Jag kan inte lämna någonting bakom mig som framstår som en lögn när jag vet att det inte är det.

Min irritation beror på din feghet. Mitt tjat grundar på min rättvisa. Mina tårar består av besvikelse.