Regn.
Någon slags befriande känsla börja sprida sig i kroppen när det lätt börjar smattra på fönstret efter en grå dag. Kort där efter hör jag även hur himlen börjar knarra. Jag funderar på om jag inte suttit vid mommo och moffas köksbord med en bok men min syster på andra sidan. Nu blev det bara ännu en mysfaktor och jag kunde fortsätta koncentrera mig på min bok efter att fascinerat sprungit och plåtat dropparna.
Hade jag istället varit ensam hade åskan mullrat igenom min kropp som en obehaglig ilning som säkert skulle leda till rädsla. Jag skull nog inte kunna tänka på annat än hur hårt vattnet föll ner från himlen eller hur många elefanter bort blixtarna var.
Men nu satt jag ju här vid bordet med sällskap och en bok. Resten var inte mycket mer att fundera på.
Kommentarer
Postat av: Caarro
tack så mycket! :)
Trackback
